Skärmavbild 2013-01-28 kl. 10.46.37

Dalmatiner

Ursprungsland/hemland:

Kroatien

Användningsområde:

Sällskapshund

FCI-Klassifikation:

Grupp 6 Drivande hundar samt sök- och spårhundar, sektion 3

Bakgrund/ändamål:

Dalmatinerns härkomst är än i dag oklar och uteslutande grundad på antaganden. Avbildningar i gamla egyptiska faraoners gravar, vilka överensstämmer med målningar från 1500- till 1700-talet, tyder på att dalmatiner har sina rötter i förkristen tid. Kyrkokrönikor från 1300-talet och från år 1719 gör det definitivt troligt att rasen har sitt ursprung i Medelhavsområdet och då speciellt Dalmatiens kusttrakter utmed Adriatiska havet. De äldsta illustrationerna av rasen finner man i målningar av italienska 1500-talskonstnärer och i en freskomålning i Zaostrog (Dalmatien) daterad till omkring 1710.

I det verk Thomas Bewick utgav 1792 finns en beskrivning och teckning av ”dalmatinern eller vagnshunden”.

Den första standarden för dalmatiner skrevs 1882 av en engelsman vid namn Vero Shaw. Denna standard inarbetades i en officiell standard 1890.

Helhetsintryck:

Dalmatiner skall vara en harmoniskt byggd, karaktäristiskt prickig, kraftfull, muskulös och aktiv hund. Den skall ge ett proportionerligt intryck och får inte vara grov eller klumpig. Rasen hölls förr i tiden som ”vagnshund” och skall därför vara synnerligen uthållig och förhållandevis snabb.

Viktiga måttförhållanden:

Förhållandet kroppslängd: mankhöjd skall vara ungefär 10 : 9. Förhållandet skalle: nosparti skall vara 1 : 1.

Uppförande/karaktär:

Rasen skall vara utåtriktad och vänlig, varken skygg eller tillbakadragen, ej heller nervös eller aggressiv.

Huvud:

Huvudet skall vara tämligen långt.

Skallparti
Skallen skall vara flat och tämligen bred mellan öronen. Tinning- benen skall vara tydligt markerade. Det skall finnas en antydan till pannfåra. Skallen skall vara helt fri från rynkor.
Stop
Stopet skall vara måttligt, men tydligt markerat.
Nosparti
Nospartiet skall vara långt och kraftfullt, aldrig snipigt. Nosryggen skall vara rak och parallell med skallens övre plan.
Nostryffel
Nostryffeln skall hos de svarttecknade hundarna alltid vara svart, hos de levertecknade alltid brun.
Läppar
Läpparna skall vara torra och ligga ganska stramt an mot käkarna, inte löst hängande. Det är önskvärt att läpparna är fullständigt pigmenterade.
Käkar/Tänder
Käkarna skall vara kraftiga med ett perfekt och regelbundet saxbett. Det är önskvärt med en full tanduppsättning om 42 tänder. Tän- derna skall vara jämna och vita.
Ögon
Ögonen, som skall sitta tämligen långt från varandra, skall vara måttligt stora och runda. De skall vara klara och livliga med ett intelligent och alert uttryck. Hos de svarttecknade hundarna skall ögonen vara mörkt bruna och hos de levertecknade hundarna ljust bruna till bärnstensfärgade. Ögonkanterna skall vara åtliggande. Hos de svarttecknade hundarna skall ögonkanterna vara helt svarta och hos de levertecknade hundarna helt bruna.
Öron
Öronen skall vara måttligt stora, ganska högt ansatta och bäras tätt intill huvudet. De skall vara förhållandevis breda vid basen och avsmalna mot den avrundade spetsen. Öronen skall vara smidiga, med väl uppbruten teckning och företrädesvis prickiga.

Hals:

Halsen skall vara förhållandevis lång, vackert böjd och avsmalnande mot huvudet. Den skall vara fri från löst halsskinn.

Kropp:

Manke
Manken skall vara väl markerad
Rygg
Ryggen skall vara kraftfull och plan.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall inte vara alltför bred men djup och rymlig. Bringan skall nå till armbågarna och förbröstet skall, sett i profil, vara väl utvecklat. Revbenen skall vara välproportionerliga, långa, och väl välvda, aldrig flata, tunnformade eller missbildade.
Ländparti
Ländpartiet skall vara torrt, muskulöst och något välvt.
Kors
Korset skall vara mycket lätt sluttande.
Flanker
Flankerna skall inte vara djupa.
Underlinje
Underlinjen skall vara tydligt uppdragen mot länden.
Svans
Svansen skall räcka ungefär till hasen. Den skall vara kraftig vid roten utan att verka grov och avsmalna mot spetsen. Svansen får varken vara för lågt eller för högt ansatt. I vila skall den bäras hängande med den nedre tredjedelen av svansen uppåtböjd i en svagt uppåtriktad båge. I rörelse bärs den högre, något över rygglinjen, men aldrig rakt upp eller ringlad. Det är önskvärt med prickar på svansen.

Extremiteter:

Framställ:
Frambenen skall vara absolut raka med stark, rund benstomme ända ner till tassarna.
Skulderblad
Skuldrorna skall vara måttligt sluttande, torra och muskulösa.
Armbåge
Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen och varken vara inåt- eller utåtvridna.
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara starka och något fjädrande.
Framtassar
Framtassarna skall vara runda och slutna med väl välvda tår, s.k. kattfot. Trampdynorna skall vara runda, starka och elastiska. Klorna skall vara svarta eller vita hos svarttecknade hundar, bruna eller vita hos levertecknade hundar.
Bakställ:
Bakstället skall vara rundat, torrt och muskulöst. Bakifrån sett skall benen vara parallella.
Knäled
Knäna skall vara väl vinklade.
Underben
Underbenen skall vara starka.
Has
Hasorna skall vara starka och väl vinklade.
Baktassar
Baktassar som framtassar.

Rörelser:

Dalmatiner skall ha mycket fria, flytande, kraftfulla och rytmiska rörelser med vägvinnande steg och bra påskjut. Sedda bakifrån skall benen rör sig parallellt och baktassarna följa i framtassarnas spår. Ett kort steg, liksom paddlande rörelser, är inte korrekt.

Päls:

Pälsen skall vara kort, hård och tät, slät och glänsande.

Färg
Grundfärgen skall vara rent vit. Hos de svarttecknade hundarna skall prickarna vara svarta; hos de levertecknade skall prickarna vara leverbruna. Prickarna skall inte flyta samman utan vara runda och så klart avgränsade och jämnt fördelade som möjligt. Storleken skall vara 2-3 cm i diameter. Prickarna på huvud, svans och ben skall vara mindre.

Storlek/vikt:

Ett proportionerligt helhetsintryck är av avgörande betydelse.

Mankhöjd
Hanhund: 56 – 61 cm
Tik: 54 – 59 cm
Vikt
Idealvikt för hanhund är ca 27- 32 kg
Idealvikt för tik är ca 24-29 kg

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
”Bronzing” d.v.s tillfälligt förekommande bronsliknande miss- färgning av de svarta prickarna.

Diskvalificerande fel:

  • Kraftigt över- eller underbett
  • Ektropion eller entropion
  • Blå ögon, olikfärgade ögon
  • Dövhet
  • Skarpt avgränsad större fläck (s.k. blaffa) runt ögat (”monokel”) eller på annan del av kroppen.
  • Trefärgad
  • Gula eller orangefärgade prickar
  • Mycket ängsligt eller aggressivt beteende

Nota bene:

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:

Hos hanhundar måste både testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Comments are closed.