Skärmavbild 2013-01-28 kl. 10.46.40

Alaskan malamute

Ursprungsland/hemland:

USA

Användningsområde:

Slädhund

FCI-Klassifikation:

Grupp 5 Spetsar och raser av urhundstyp, sektion 1
Med arbetsprov (gäller i Norden)

Bakgrund/ändamål:

Redan vid upptäckten av Alaska i mitten av 1700-talet berättade ryska valfångare och pälsjägare om det högtstående inuitfolkets (även kallade malamuter) starka draghundar. Alaska annekterades av Ryssland som sålde det till USA år 1876. Upptäckten av guldfyndigheter i slutet på 1800-talet medförde en betydande invandring. Man upptäckte inuiternas effektiva draghundar men det nydanade kapplöpningsintresset medförde att draghundsförare köpte upp alla hundar de kom över och korsade dem med ”allt” för att få fram snabba draghundar. De ”äkta” kraftiga malamutehundarna blev allt färre. I USA startade en aktion för att finna den gamla hundstammen och man fann tillräckligt många hundar för att bevara rasen. År 1935 erkände Amerikanska Kennelklubben rasen under namnet alaskan malamute.

Helhetsintryck:

Alaskan malamute skall vara en kraftfull och stabilt byggd hund med djup bröstkorg och kraftig, välmusklad kropp. Rasen skall ”stå högt” på sina tassar vilket bidrar till intrycket av en mycket aktiv hund. Hållning skall vara stolt med högt buret huvud och vaken, intresserad blick. Karaktäristiskt för rasen är teckningarna på huvudet som har formen av en hätta medan ansiktet antingen är helt vitt eller markerat med en strimma och/eller mask Alas- kan malamute har framavlats för att arbeta som slädhund i polartrakter och då inte för snabba löp utan för att dra tung last. Eftersom denna funktion är av största betydelse måste rasen bl.a ha kraftig benstomme, starka tassar, djup bröstkorg och kraftfulla skuldror. Rörelserna skall vara stabila, balanserade och oförtröttliga. Rasen skall vara byggd för styrka och uthållighet.

Viktiga måttförhållanden:

Bröstdjupet skall vara ungefär hälften av mankhöjden
Kroppslängden skall överstiga mankhöjden.

Uppförande/karaktär:

Alaskan malamute skall vara tillgiven och vänlig och är ingen enmanshund. Den skall vara trogen, kamratlig och lekfull när det passar. Som vuxen imponerar den med sin värdighet.

Huvud:

Huvudet skall vara brett och kraftigt utan att vara varken klumpigt eller grovt. Det skall stå i proportion till storleken på hunden.

Skallparti
Skallen skall vara bred mellan öronen och avsmalna mot ögonen. Den skall vara måttligt rundad mellan öronen och plana ut närmare ögonen. Skallen skall vara rundad mot kinderna. Skallens och nosryggens plan skall divergera lätt. Det skall finnas en svagt markerad fåra mellan ögonen.
Nostryffel
Nostryffeln skall vara svart. Urblekt, s.k. vinternos accepteras. Hos hundar med röd pälsfärg är brun nostryffel tillåten.
Nosparti
Nospartiet skall vara brett och kraftigt i proportion till skallen. Det skall endast lätt avsmalna i bredd och djup från basen till nosspetsen. Nospartiet skall inte vara spetsigt eller långt, men ej heller trubbigt.
Läppar
Läpparna skall vara tätt åtliggande. Läppkanterna skall vara svartpigmenterade utom hos hundar med röd pälsfärg som har brunpigmenterade läppkanter.
Käkar/Tänder
Över- och underkäkarna skall vara breda med stora tänder. Korrekt bett är saxbett.
Kinder
Kinderna skall vara måttligt flata.
Ögon
Ögonen skall vara snedställda. De skall vara bruna, mandelformade och medelstora. Ögonkanterna skall vara svartpigmenterade utom hos hundar med röd pälsfärg som har brunpigmenterade ögon- kanter. Uttrycket skall vara mjukt och antyda ett tillgivet sätt.
Öron
Öronen skall vara trekantiga med lätt rundade spetsar och upprättstående när hunden är uppmärksam. De skall vara medelstora, men små i förhållande till huvudet. Öronen skall vara brett ansatta på nedre delen av skallens bakre kant och på linje med den yttre ögonvrån. Detta gör att när öronen är resta står de ut från huvudet och lutar lätt framåt. När hunden arbetar bärs öronen ibland tillbakavikta mot skallen.

Hals:

Halsen skall vara kraftig och måttligt välvd.

Kropp:

Kroppen skall vara kompakt, men inte alltför kort.

Rygglinje
Rygglinjen skall vara plan och slutta lätt från manken mot korset.
Ländparti
Länden skall vara hård och muskulös. Ett långt ländparti, som försvagar ryggen är felaktigt.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara välutvecklad.
Svans
Svansen skall vara måttligt högt ansatt i rygglinjens förlängning. Den skall bäras över ryggen när hunden inte arbetar. Den får varken vara hårt rullad eller ligga platt mot ryggen. Den får inte heller vara kortpälsad som en rävsvans. Den skall istället vara väl bepälsad och likna en vajande plym.

Extremiteter:

Framställ:
Frambenen skall ha kraftig benstomme och muskulatur.
Skulderblad
Skuldrorna skall vara måttligt sluttande.
Underarm
Underarmarna skall sedda framifrån vara raka ned till handloven.
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara kraftiga och korta. Sedda från sidan skall de vara svagt sluttande.
Framtassar
Framtassarna skall vara stora och kompakta , s.k. snöskor. Tårna skall vara tätt slutna och väl välvda. Det skall finnas skyddande päls mellan tårna. Trampdynorna skall vara fasta/hårda kompakta, tjocka och härdiga. Klorna skall vara korta och starka.
Bakställ:
Bakbenen skall vara kraftiga och mycket muskulösa. Bakifrån sett skall benen vara parallella och varken för brett eller för trångt ställda.
Lår
Låren skall ha kraftig muskulatur.
Knäled
Knäleden skall vara normalt vinklad för spetshundstypen.
Hasor
Hasorna skall vara måttligt vinklade och korta.
Baktassar
Baktassar, se framtassar. Sporrar på bakbenen är ej önskvärda och skall tas bort.

Rörelser:

Alaskan malamute är mycket rörlig för sin storlek och kroppsbyggnad. Rörelserna skall vara stabila, balanserade och kraftfulla med ett mjukt, vägvinnande steg fram och kraftigt påskjut från bakbenen. Dessa skall föras i spår med frambenen, varken för brett eller för tätt. I snabbt trav förs benen in mot kroppens mittlinje. Rörelserna får inte vara styltiga eller på annat sätt ineffektiva.

Päls:

Pälsstruktur
Pälsen skall vara tjock med grova täckhår, aldrig lång och mjuk. Underullen skall vara tät, mellan 2,5 – 5 cm lång. Den skall vara oljig och ullig. De grova täckhåren skall stå ut från kroppen och pälsen runt halsen skall vara tät. Täckhåren varierar i längd som underullen. Vanligtvis är pälsen måttligt kort till medellång längs kroppens sidor för att bli längre över skuldrorna och runt halsen, längs ryggen och över bakkroppen. Den skall även vara längre i ”byxorna” och svansplymen. Ofta är pälsen kortare och mindre tät under sommartid. Rasen får inte trimmas undantaget runt tassarna.
Färg
Alaskan malamute är mantlad och därför är uppbruten färg på kroppen eller ojämna fläckar ej önskvärt. Enda solida färg som är tillåten är helvit.
De vanligaste färgerna på kroppen är ljust grått, som via mellanliggande nyanser sträcker sig till svart; sobel och från sobel till röd. Färgskiftningar tillåts i underullen, i de vita teckningarna och i övergången mellan mantelfärgen och den vita färgen. Vit färg är alltid dominerande undertill på kroppen, på delar av benen, tassarna och i teckningarna på huvudet. En vit bläs i pannan och/eller halsring eller fläck i nacken är tilltalande och acceptabelt.

Storlek/vikt:

Det finns en naturlig variation av storlekar inom rasen. Önskvärt är för hanhund: mankhöjd 64 cm; vikt 39 kg, för tik: mankhöjd 59 cm; vikt 34 kg
Typ, proportioner, rörelser och exteriöra detaljer som påverkar funktionen har större betydelse än storleken. Övervikt får ej förekomma.

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

  • Högt ansatta öron

Allvarliga fel:

Alla avvikelser från standarden som menligt inverkar på hundens arbetsförmåga som slädhund t.ex.

  • lösa tassar
  • kohasighet
  • veka mellanhänder
  • otillräckliga vinklar i fram- eller bakställ
  • styltiga eller på annat sätt dåliga rörelser
  • högbenthet
  • grund bröstkorg
  • otymplighet/klumpighet/alltför tung
  • otillräcklig benstomme
  • oproportionerligt helhetsintryck

Diskvalificerande fel:

Blå ögon.

Nota bene:

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:

Hos hanhundar måste både testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

Comments are closed.