Rasstandard

”The Alaskan Malamute, one of the oldest Arctic Sled dogs, is a powerful and
substantially built dog with a deep chest and strong, well-muscled body. The
Malamute stands well over the pads, and this stance gives the appearance of much
activity and a proud carriage, with head erect and eyes alert showing interest and
curiosity. The head is broad. Ears are triangular and erect when alerted. The
muzzle is bulky, only slightly diminishing in width from root to nose. The muzzle is
not pointed or long, yet not stubby.”

Standard för ALASKAN MALAMUTE

Ursprungsland/hemland: USA
Användningsområde: Slädhund
FCI-Klassifikation: Grupp 5, sektion 1. Med arbetsprov (gäller i Norden)


Bakgrund/ändamål:
Redan vid upptäckten av Alaska i mitten av 1700-talet berättade ryska valfångare och pälsjägare om det högtstående inuitfolkets (även kallade malamuter) starka draghundar. Alaska annekterades av Ryssland som sålde det till USA år 1876. Upptäckten av guldfyndigheter i slutet på 1800-talet medförde en betydande invandring. Man upptäckte inuiternas effektiva draghundar men det nydanade kapplöpningsintresset medförde att draghundsförare köpte upp alla hundar de kom över och korsade dem med
”allt” för att få fram snabba draghundar. De ”äkta” kraftiga malamutehundarna blev allt färre. I USA startade en aktion för att
finna den gamla hundstammen och man fann tillräckligt många hundar för att bevara rasen. År 1935 erkände Amerikanska Kennelklubben rasen under namnet Alaskan Malamute.

Helhetsintryck: Alaskan malamute skall vara en kraftfull och stabilt byggd hund med djup bröstkorg och kraftig, välmusklad kropp. Rasen skall ”stå högt” på sina tassar vilket bidrar till intrycket av en mycket aktiv hund. Hållning skall vara stolt med högt buret huvud och vaken, intresserad blick. Karaktäristiskt för rasen är teckningarna på huvudet som har formen av en hätta medan ansiktet antingen är helt vitt eller markerat med en strimma och/eller mask. Alaskan malamute har framavlats för att arbeta som slädhund i polartrakter och då inte för snabba löp utan för att dra tung last. Eftersom denna funktion är av största betydelse måste rasen bl.a ha kraftig benstomme, starka tassar, djup bröstkorg och kraftfulla skuldror. Rörelserna skall vara stabila, balanserade och oförtröttliga. Rasen skall vara byggd för styrka och uthållighet.

Viktiga måttförhållanden: Bröstdjupet skall vara ungefär hälften av mankhöjden. Kroppslängden skall överstiga mankhöjden.

Uppförande/karaktär: Alaskan malamute skall vara tillgiven och vänlig och är ingen enmanshund. Den skall vara trogen, kamratlig och lekfull när det passar. Som vuxen imponerar den med sin värdighet.

Huvud: Huvudet skall vara brett och kraftigt utan att vara varken klumpigt
eller grovt. Det skall stå i proportion till storleken på hunden.

Skallparti: Skallen skall vara bred mellan öronen och avsmalna mot ögonen. Den skall vara måttligt rundad mellan öronen och plana ut närmare ögonen. Skallen skall vara rundad mot kinderna. Skallens och nosryggens plan skall divergera lätt. Det skall finnas en svagt markerad fåra mellan ögonen.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart. Urblekt, s.k. vinternos accepteras.
Hos hundar med röd pälsfärg är brun nostryffel tillåten.

Nosparti: Nospartiet skall vara brett och kraftigt i proportion till skallen. Det skall endast lätt avsmalna i bredd och djup från basen till nosspetsen. Nospartiet skall inte vara spetsigt eller långt, men ej heller trubbigt.

Läppar: Läpparna skall vara tätt åtliggande. Läppkanterna skall vara
svartpigmenterade utom hos hundar med röd pälsfärg som har
brunpigmenterade läppkanter.

Käkar/Tänder: Över- och underkäkarna skall vara breda med stora tänder. Korrekt bett är saxbett.

Kinder: Kinderna skall vara måttligt flata.

Ögon: Ögonen skall vara snedställda. De skall vara bruna, mandelformade
och medelstora. Ögonkanterna skall vara svartpigmenterade utom hos hundar med röd pälsfärg som har brunpigmenterade ögonkanter. Uttrycket skall vara mjukt och antyda ett tillgivet sätt.

Öron: Öronen skall vara trekantiga med lätt rundade spetsar och upprättstående när hunden är uppmärksam. De skall vara medelstora, men små i förhållande till huvudet. Öronen skall vara brett ansatta på nedre delen av skallens bakre kant och på linje med den yttre ögonvrån. Detta gör att när öronen är resta står de ut från huvudet och lutar lätt framåt. När hunden arbetar bärs öronen ibland tillbakavikta mot skallen.

Hals: Halsen skall vara kraftig och måttligt välvd.

Kropp: Kroppen skall vara kompakt, men inte alltför kort.

Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan och slutta lätt från manken mot korset.

Ländparti: Länden skall vara hård och muskulös. Ett långt ländparti, som
försvagar ryggen är felaktigt.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara välutvecklad.

Svans: Svansen skall vara måttligt högt ansatt i rygglinjens förlängning.
Den skall bäras över ryggen när hunden inte arbetar. Den får varken vara hårt rullad eller ligga platt mot ryggen. Den får inte heller vara kortpälsad som en rävsvans. Den skall istället vara väl bepälsad och likna en vajande plym.

Extremiteter/Framställ: Frambenen skall ha kraftig benstomme och muskulatur.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara måttligt sluttande.

Underarm: Underarmarna skall sedda framifrån vara raka ned till handloven.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara kraftiga och korta. Sedda från sidan skall de vara svagt sluttande.

Framtassar: Framtassarna skall vara stora och kompakta , s.k. snöskor. Tårna skall vara tätt slutna och väl välvda. Det skall finnas skyddande
päls mellan tårna. Trampdynorna skall vara fasta/hårda kompakta, tjocka och härdiga. Klorna skall vara korta och starka.

Bakställ: Bakbenen skall vara kraftiga och mycket muskulösa. Bakifrån sett skall benen vara parallella och varken för brett eller för trångt ställda.

Lår: Låren skall ha kraftig muskulatur.

Knäled: Knäleden skall vara normalt vinklad för spetshundstypen.

Hasor: Hasorna skall vara måttligt vinklade och korta.

Baktassar: Baktassar, se framtassar. Sporrar på bakbenen är ej önskvärda och skall tas bort.

Rörelser: Alaskan malamute är mycket rörlig för sin storlek och kroppsbyggnad. Rörelserna skall vara stabila, balanserade och kraftfulla med ett mjukt, vägvinnande steg fram och kraftigt påskjut från bakbenen. Dessa skall föras i spår med frambenen, varken för brett eller för tätt. I snabbt trav förs benen in mot kroppens mittlinje. Rörelserna får inte vara styltiga eller på annat sätt ineffektiva.

Päls/Pälsstruktur: Pälsen skall vara tjock med grova täckhår, aldrig lång och mjuk. Underullen skall vara tät, mellan 2,5 – 5 cm lång. Den skall vara
oljig och ullig. De grova täckhåren skall stå ut från kroppen och pälsen runt halsen skall vara tät. Täckhåren varierar i längd som underullen. Vanligtvis är pälsen måttligt kort till medellång längs kroppens sidor för att bli längre över skuldrorna och runt halsen, längs ryggen och över bakkroppen. Den skall även vara längre i ”byxorna” och svansplymen. Ofta är pälsen kortare och mindre tät under sommartid. Rasen får inte trimmas undantaget runt
tassarna.

Färg: Alaskan malamute är mantlad och därför är uppbruten färg på
kroppen eller ojämna fläckar ej önskvärt. Enda solida färg som är
tillåten är helvit. De vanligaste färgerna på kroppen är ljust grått, som via mellanliggande nyanser sträcker sig till svart; sobel och från sobel till
röd. Färgskiftningar tillåts i underullen, i de vita teckningarna och i övergången mellan mantelfärgen och den vita färgen. Vit färg är alltid dominerande undertill på kroppen, på delar av benen, tassarna och i teckningarna på huvudet. En vit bläs i pannan och/eller halsring eller fläck i nacken är tilltalande och acceptabelt.

Storlek/vikt: Det finns en naturlig variation av storlekar inom rasen.
Önskvärt är för hanhund: mankhöjd 64 cm; vikt 39 kg,
för tik: mankhöjd 59 cm; vikt 34 kg
Typ, proportioner, rörelser och exteriöra detaljer som påverkar funktionen har större betydelse än storleken. Övervikt får ej förekomma.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

• Högt ansatta öron

Allvarliga fel: Alla avvikelser från standarden som menligt inverkar på hundens arbetsförmåga som slädhund t.ex.

• lösa tassar
• kohasighet
• veka mellanhänder
• otillräckliga vinklar i fram- eller bakställ
• styltiga eller på annat sätt dåliga rörelser
• högbenthet
• grund bröstkorg
• otymplighet/klumpighet/alltför tung
• otillräcklig benstomme
• oproportionerligt helhetsintryck

Diskvalificerande fel: Blå ögon

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste både testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen